Obligationer i utländsk valuta

Obligationer i utländsk valuta är ett komplement till den regelbundna upplåningen i kronor. Hur mycket som lånas i utländsk valuta beror på hur stort statens lånebehov är. Men även när lånebehovet är litet behåller Riksgälden en viss valutaupplåning för att vara aktiv på den internationella marknaden.

Merparten av obligationerna i utländsk valuta har getts ut för Riksbankens räkning i syfte att förstärka valutareserven. Denna vidareutlåning till Riksbanken finansieras genom att Riksgälden tar upp lån i utländsk valuta som är öronmärkta för ändamålet.

Internationell närvaro stärker låneberedskapen

Upplåning med obligationer i utländsk valuta sprider den underliggande finansieringen på fler marknader och breddar investerarbasen. Det är en fördel framför allt när lånebehovet växer snabbt. Med upparbetade kanaler på den internationella marknaden kan vi låna stora belopp på kort tid. 

Om Riksgälden i stället skulle vara begränsad till att snabbt öka utbudet av statsobligationer i kronor, skulle påfrestningarna på den svenska marknaden bli större med högre räntor som resultat – och därmed högre kostnader. Möjligheten att låna i utländsk valuta stärker därför förutsätt­ningarna för en långsiktigt låg kostnad för statsskulden.

Flexibilitet i val av tidpunkt och volym

Obligationerna i utländsk valuta säljs genom syndikering. Det innebär att Riksgälden anlitar en grupp banker, ett syndikat, som genomför försäljningen. Obliga­tionerna marknadsförs offentligt och investerare erbjuds att teckna sig för att köpa obligationerna.

En av fördelarna med syndikering, jämfört med auktioner, är att Riksgälden kan emittera stora volymer vid ett tillfälle. Syndikering ger även större flexibilitet i valet av tidpunkt och därmed möjlighet att anpassa volym och pris efter efterfrågan och rådande marknadsförhållanden.

Riksgäldens obligationer i utländsk valuta emitteras under ett Euro Medium Term Note-program.