Vem ansvarar för kärnavfallet?

Kärnkraften idag

Av de tolv kärnkraftsreaktorer som tagits i drift sedan början av 1970-talet har de båda reaktorerna vid Barsebäcks kärnkraftverk och två av tre reaktorer vid Oskarshamns kärnkraftverk stängts. Även Ringhals kärnkraftverk har beslutat att stänga två av fyra reaktorer under 2019 respektive 2020. Därmed kommer endast sex av tolv reaktorer vara kvar i drift efter 2020. En reaktor vid Oskarshamns kärnkraftverk, två vid Ringhals kärnkraftverk samt tre vid Forsmarks kärnkraftverk.

Hur hanteras kärnavfall?

Den svenska strategin för använt kärnbränsle utgörs av direkt deponering. För detta behövs ett mellanlager för det använda kärnbränslet i väntan på att ett slutförvar färdigställts. Svensk kärnbränslehantering AB (SKB), som är ett av kärnkraftsbolagen gemensamt ägda bolag, uppförde ett sådant mellanlager vid Oskarshamns kärnkraftverk och togs i drift 1985. Mellanlagret gavs namnet Clab (Centralt lager för använt bränsle).

Ett slutförvar för låg- och medelaktivt avfall (SFR) uppfördes även av SKB vid Forsmarks kärnkraftverk utanför Östhammar och togs i drift 1988. SFR ligger cirka 50 meter under Östersjöns botten.

Slutförvaring av kärnavfall

För att hitta en lämplig plats för ett slutförvar för använt kärnbränsle inledde SKB förstudier på flera platser i landet. Ett forskningslaboratorium, kallat Äspölaboratoriet, uppfördes 1995 utanför Oskarshamn och är en fullskalig anläggning på 500 meters djup för studera hur ett slutförvar ska kunna utformas.

I Oskarshamn uppfördes även det så kallade kapsellaboratoriet 1998 där en kapsel utformas som ska utgöra den behållare som det använda kärnbränslet ska placeras i vid slutförvaringen. Fysiska platsundersökningar med bland annat provborrningar inleddes 2002 och avslutades 2007. Under 2009 informerade SKB om att Forsmark i Östhammars kommun valts som plats för slutförvaret. En ansökan lämnades in till Strålsäkerhetsmyndigheten och till Mark- och miljödomstolen i mars 2011. I februari 2018 lämnades ärendet över till regeringen.

Andra slutförvar är de markdeponier med mycket lågaktivt kärnavfall som finns på kärnkraftverkens egna områden (utom vid Barsebäck) samt vid anläggningarna i Studsvik utanför Nyköping. Därutöver planeras ett slutförvar för långlivat avfall (SFL). Det är för att ta hand om sådant högaktivt avfall som inte är använt kärnbränsle utan som uppkommer vid utbyte av utrustning eller i samband med nedmontering och rivning av kärnkraftsreaktorerna, till exempel styrstavar och reaktorkomponenter. För detta slutförvar finns ännu inga detaljerade planer, men det beräknas kunna tas i drift tidigast 2045.

Den som producerar kärnavfallet har ansvaret

Det är kärnkraftsindustrins ansvar att ta hand om det avfall de producerat. Det är vad lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet fastslår. Riksgäldens uppgift är att säkerställa att kärnkraftindustrin kan finansiera hanteringen och slutförvaringen av kärnavfall och använt kärnbränsle, avvecklingen och rivningen av anläggningarna. Vi säkerställer också att kärnkraftsindustrin kan finansiera den forskning som krävs för att möjliggöra detta.

I slutändan ska den framtida skattebetalaren skyddas.