Riksgälden, Carnegie och Maths O. Sundqvist

Vid en pressträff på Riksgälden den 8 oktober 2012 förklarade riksgäldsdirektör Bo Lundgren bland annat att Riksgälden inte har något emot en granskning. Han gjorde samtidigt klart att Riksgälden varken bör eller kan vare sig tillsätta eller utföra en sådan utredning.

I sakfrågan gäller att det är Maths O. Sundqvists dödsbo och Carnegie som tillsammans måste ta initiativ till en sådan granskning eftersom det är dessa två som har haft ett affärsförhållande. De ifrågasatta transaktionerna ägde rum före Riksgäldens övertagande av Carnegie. Den fullständiga informationen om dessa transaktioner har endast Carnegie och Maths O. Sundqvist. Alla avtal är mellan dessa två parter och allt omfattas av avtals- och banksekretess.

Frågan om en oberoende granskning kan därför lösas enkelt genom att Maths O. Sundqvists dödsbo och Carnegie tillsammans släpper på den sekretess som parterna råder över och diskuterar hur man vill ta frågan vidare i form av exempelvis en granskning av en oberoende part. Det är nödvändigt att initiativet till granskningen kommer från dem, eftersom varken Riksgälden eller regeringen kan bryta den avtals- och banksekretess som gäller mellan Maths O. Sundqvist och Carnegie.

I rapporteringen kring Riksgälden, Carnegie Investment Bank (Carnegie) och Maths O. Sundqvist har det också förekommit felaktiga uppgifter. Mot bakgrund av detta ger Riksgälden följande sammanfattande beskrivning av hanteringen i Carnegieärendet.

Bakgrund

Riksgälden tog den 10 november 2008 över Carnegie. Banken hade förlorat sitt tillstånd att bedriva bank- och värdepappersverksamhet och hade dessutom stora ekonomiska problem. Syftet med övertagandet av banken var att värna stabiliteten i det finansiella systemet, i enlighet med den av riksdagen antagna stödlagen.

Den 11 februari 2009 tecknades ett avtal om att sälja banken till Altor Fund III och Bure Equity AB. Affären slutfördes den 19 maj.

Läs mer om händelseförloppet och hanteringen av stödärendet Carnegie

Carnegie och Maths O. Sundqvist

Carnegie var en stor kreditgivare till Maths O. Sundqvist. Under sommaren 2008 blev det uppenbart att bankens exponering mot Sundqvist var alltför stor ur ett riskhanteringsperspektiv. Dessutom saknade banken tillräckliga säkerheter för engagemanget. Banken började arbeta för att minska exponeringen mot Sundqvist, se Finansinspektionens beslut, FI Dnr 08-10273.

Slutligen tvingades banken skriva ner värdet på fordringarna med 1 miljard kronor, se bankens delårsrapport 2008.

Riksgäldens roll i bankens hantering av Maths O. Sundqvist

Inledningsvis kan man konstatera att Carnegie med största sannolikhet snabbt gått i konkurs om inte staten gripit in. För Maths O. Sundqvist hade det med lika stor sannolikhet inneburit personlig konkurs, eftersom de säkerheter han ställt till banken hade tagits i anspråk genom pantrealisation. Genom statens ingripande fick han istället respit.

Vid Riksgäldens övertagande av banken kunde Carnegies nya styrelse snabbt konstatera att värdet av bankens säkerheter vida understeg Sundqvists lån. Förhandlingar påbörjades om en ackordsuppgörelse. Den 16 mars 2009 träffades slutligen en överenskommelse mellan Carnegie och Maths O. Sundqvist. Överenskommelsen innebar att Carnegie övertog ägandet av Skrindan-koncernen, att Sundqvists skuld till Carnegie skrevs av i sin helhet och att Sundqvist och hans familj fick behålla vissa tillgångar av väsentligt värde bland annat i Jämtland.

Företrädare för Maths O.Sundqvist uttalade efter uppgörelsen att den var en bra lösning för både Carnegie och Maths O. Sundqvist.

Riksgäldens försäljning av Carnegie

Under Riksgäldens försäljningsprocess, som startade i december 2008, stod det snart klart att potentiella köpare inte var villiga att köpa banken om den fortsatt innehöll en exponering på Maths O. Sundqvist. Förutom bristen i säkerheterna fanns legala risker, bl.a. kopplade till andra finansiärer. Riksgälden kom överens med de nya ägarna om att stå för risken eller eventuella förluster i Skrindan och fick som kompensation rätt till 90 procent av ett eventuellt överskott om ett skulle uppstå efter realisation av övertagna tillgångar.

Den fortsatta hanteringen

De nya ägarna har arbetat med att realisera värden ur Skrindan. Fastighetsrörelsen effektiviserades och koncentrerades till Norrland. De mindre innehaven har avvecklats successivt.

Under 2011 såldes fastighetsbolaget Norrvidden till Diös för drygt 600 miljoner kronor. Merparten av tillgångsvärdet är därmed realiserat.

För Riksgäldens del återstår dock en risk. Värdet i Skrindan kan påverkas av tvister Norrvidden har med Skatteverket. Tvisterna gäller en fastighetsaffär som genomfördes innan Skrindan togs över av Carnegie. Skulle bolaget förlora dessa tvister blir köpeskillingen för Norrvidden 100-120 miljoner kronor lägre.

Sammantaget ser hanteringen av Skrindan idag ut att inbringa 540-670 miljoner kronor. Detta ska jämföras med Maths O. Sundqvists skuld på knappt 1,1 miljarder till Carnegie. Carnegie kommer således göra en förlust på Maths O. Sundqvist-engagemanget på i storleksordningen en halv miljard kronor. Riksgälden kommer enligt avtalet med Altor och Bure att erhålla 90 procent av realiserat värde i Skrindan.

Sammantaget kommer skattebetalarna att få ett överskott på 200-425 miljoner kronor på Carnegie-engagemanget (som ju inte enbart omfattar Maths O. Sundqvist engagemanget). Detta överskott – som är en ersättning för de risker staten och i förlängningen svenska skattebetalare tog för att värna stabiliteten i det finansiella systemet – hade alltså varit i storleksordningen en halv miljard kronor större om det inte varit för förlusterna som orsakats av exponeringen på Maths O. Sundqvist.

Avtal mellan Sundqvist och Carnegie

Avtalen mellan Carnegie och Sundqvist omfattas av sekretess. Riksgälden är inte en part i de avtalen. Alla frågor som rör bankens avtal och bankens affärsförhållanden med familjen Sundqvist har hanterats av banken, dess ledning och styrelse. Riksgälden har, under den korta tid man var ägare, inte haft något att invända mot denna hantering.