Historia

Riksgälden grundades 1789 för att skapa ordning i statens finanser.

Read in English

Under hela 1700-talet växte statsskulden och inflationen härjade. När statens utgifter var större än statens inkomster fanns två vägar att gå – att låna utomlands i de stora handelsstäderna eller ge ut nya sedlar och mynt. 1789 övertog ständerna (riksdagen) ansvaret för och kontrollen över den växande statsskulden. Samma år inträffade den franska revolutionen som ledde till krig i Europa under 25 år.

Krig ökar statsskulden

Året före, 1788, hade Gustav III startat krig mot Ryssland. För att finansiera kriget gav Riksgälden ut skuldsedlar, riksdaler riksgälds. Under kriget var det svårt att låna utomlands. Kungen hade, trots riksdagens försök att ta makten över statsskulden, stort inflytande över Riksgälden ända fram till 1792, då han mördades under en maskeradbal på Operan.

Olika riksdaler

Vid den här tiden gav både Riksbanken och Riksgälden ut sedlar, riksdaler banco respektive riksdaler riksgälds. Riksbankens riksdaler kunde lösas in mot silver och Riksbanken var enligt lag tvungen att ha silver som motsvarande minst två tredjedelar av den utestående mängden sedlar. Någon sådan begränsning hade inte Riksgälden.

Riksdaler riksgälds

Från början användes riksdaler riksgälds som en skuldsedel enbart för att betala smedjor, bruk och bönder för krigsförnödenheter. Men skuldsedlarna blev snabbt populära också hos allmänheten som använde dem som betalningsmedel. Skuldsedlarna, riksdaler riksgälds, hade nämligen lägre valörer än riksbankens riksdaler. Men eftersom riksdaler riksgälds inte kunde lösas in mot silver sjönk de efterhand i värde.

1800-talet

Inlösen av riksdaler riksgälds

Riksdagen beslöt år 1800 att Riksbanken skulle lösa in Riksgäldens sedlar. En och en halv riksdaler riksgälds betalades med en riksdaler banco utgiven av riksbanken. Det tog lång tid för riksbanken att lösa in Riksgäldens sedlar eftersom nya krig krävde ny finansiering som ledde till att nya skuldsedlar gavs ut. Efter 1808-1809 års krig, då Sverige förlorade kriget mot Ryssland och därmed Finland, hade statsskulden vuxit till enorma volymer.

Sverige vägrar betala 2/3 av utlandsskulden

Hela 75 procent av statsskulden var lånad utomlands och Sverige kunde inte betala tillbaka sina utlandslån. Staten beslöt egenmäktigt att skriva av den största delen av utlandsskulden 1815. Den sista tredjedelen av statsskulden betalade Karl XIV Johan. Dessutom pantsattes den svenska provinsen Pommern i norra Tyskland mot betalning i silver.

Svåra år

Det var hårda tider också för befolkningen. Barnadödligheten var hög, var femte barn dog före ett års ålder, och jordbrukets modernisering krävde kapital. Inflationen härjade och många företag gick i konkurs. Bygget av Göta Kanal slukade också stora summor. Men 1834 var statsskulden i stort sett utraderad. Riksgälden stod på plus och hade i stället fordringar i utlandet och gentemot medborgarna.

Start för penningmarknaden

Riksgälden fick en ny uppgift - att finansiera dåtidens största infrastrukturprojekt, det svenska järnvägsnätet. Riksgälden fick också i uppdrag att låna ut sina överskottsmedel mot ränta. Från 1840 fram till 1900-talets början lånade Riksgälden genom att ge ut obligationer i utlandet. En stor del av pengarna användes för att ge korta lån till svenska banker. Detta var början till den svenska penningmarknaden.

Riksbanken blir centralbank

Riksbanken var vid den här tiden en statsbank som gav stöd till låntagare efter beslut i riksdagen. Först 1897 blev riksbanken en centralbank med ansvar för penningpolitiken.

Början av 1900-talet

Lån till investeringar

Sverige hade 1910 en relativt stor valutaskuld. Pengarna hade använts till investeringar i den infrastruktur som skapade det moderna Sverige: järnvägar, vattenkraft, telefonsystem. Till skillnad mot andra stater lånade staten inte för att föra krig eller till konsumtion.

Sverige kapitalexportör

Åren efter det första världskriget köptes en stor del av de utlandsägda obligationerna tillbaka från de krigshärjade länderna till ett fördelaktigt pris och ersattes med inhemsk upplåning. Europa behövde pengar för att bygga upp vad fem års krig raserat och Sverige, som stått utanför, blev ett kapitalexporterande land. Perioden fram till 1970-talet var relativt odramatisk för Riksgälden. Fram till mitten av 1970-talet hade den offentliga sektorn överskott genom stora inbetalningar till AP-fonderna.

Oljeprischocker under 1970-talet

Oljeprishöjningar 1973 och 1979 ledde till en internationell lågkonjunktur och bidrog till att svensk ekonomi kom i obalans. Stora kostnadsökningar gjorde att den svenska konkurrenskraften blev dålig. Industrin fick det allt svårare. För att rädda svensk basindustri devalverade Sverige flera gånger vilket gjorde importen dyrare. Riksgälden lånade i utlandet för att finansiera de löpande underskotten i statsbudgeten. Räntorna på utlandslånen växte snabbt. Statens budgetunderskott växte från 7 procent 1976 till 11 procent av bruttonationalprodukten 1982. Efter flera devalveringar ökade tillväxten igen.

1990-talet till idag

Statsfinanserna under press i början av 1990-talet

Under början av 1990-talet försämrades statsfinanserna återigen och budgetunderskottet uppgick som högst till 12 procent av bruttonationalprodukten i mitten av 1990-talet. Statsskulden som andel av BNP ökade från 44 till 78 procent mellan 1990 och 1994 vilket innebar en fördubbling i kronor, från cirka 600 miljarder kronor till 1 300 miljarder kronor.

För att återta kontrollen och återupprätta förtroendet för statsfinanserna infördes ett budgetpolitiskt mål. Det innebar att statsskulden skulle stabiliseras senast 1998. För att få bättre kontroll över den statliga budgetprocessen stiftades även en ny lag Lagen om statsbudgeten. Bidragande vid diskussionen om de budgetpolitiska målformuleringarna var EU:s regler om att underskottet i de offentliga finanserna får vara högst 3 procent av BNP och att den offentliga skulden bör uppgå till högst 60 procent.

Statsfinanserna stärks under 1990-talets andra hälft

Under senare hälften av 1990-talet återhämtade sig ekonomin. Kombinerat med omfattande sparprogram på 120-130 miljarder kronor minskade underskotten successivt. Under en femårsperiod kring millennieskiftet visar statsbudgeten överskott inte minst till följd av de extraordinära skatteintäkter som följde av den kraftiga börsuppgången under 1990-talets senare del. Överskotten förstärktes även av extrainkomster i form av försäljningar av bl.a. andelar i Telia AB och överföringar från AP-fonderna som gjordes till följd av det nya pensionssystemet.

Efter flera år med överskott visade statens budget återigen underskott 2003-2005. Underskotten vändes till överskott 2006-2008 och 2008 uppgick överskottet till 135 miljarder kronor, vilket hittills är det största någonsin.

2009 vändes överskottet till ett stort underskott på 176 miljarder kronor, varav drygt hälften bestod av vidareutlåning till Riksbanken för att förstärka valutareserven. 2008 var statsskulden 35 procent av BNP.

Statsskulden förändras inte bara när statens budget har över- eller underskott. Eftersom staten delvis lånat pengar i utländsk valuta påverkas också statsskuldens storlek av valutakursförändringar. Statsskulden redovisas i kronor och när kronan stärks minskar skulden och tvärtom när kronan försvagas.